Sömnen är ett komplext behov hos människor och dess längd och kvalité beror på flertalet faktorer, däribland motion. Forskning finns på området, men det går inte att rekommendera ett visst sätt för alla kroppar.

Att träna kort inpå sömngående verkar ha negativa effekter då det ger en uppiggande effekt och tiden till att somna fördröjs. Att veta vad som är för sen tidpunkt för träning verkar variera mellan olika kroppar, och därför är rådet att själv försöka se samband. Med konditionsträning finns effekten av att få en endorfinkick, som tar cirka en till två timmar, ibland upp till fyra timmar, innan den avtar. Vissa verkar dock inte påverkas alltför starkt av detta och kan konditionsträna sent om kvällarna ändå.

Man har sett att långvariga och lågintensiva motionsformer stimulerar sömnen, det vill säga verkar ge bättre kvalité och kortare tid till att somna. Med lågintensiva mer långvariga former menas exempelvis jogging och simning. En del studier visar att en betydande grad av sömnighet inträffar cirka en timme efter sådan aktivitet. Anledningen verkar eventuellt vara att kroppstemperaturen går ned i jämförelse med under träningen, vilket signalerar sömn. Samtidigt visar en del studier att kroppstemperaturen är fortsatt något förhöjd upp till fyra timmar efter träningspasset är avslutat.

De flesta studier tittar på konditionsträning, sambanden för dessa träningsformer är starkare än mellan styrketräning och förbättrad sömn.

Exakt vad som händer och varför träning verkar påverka sömnen positivt är inte säkert. Fysisk aktivitet bidrar till mycket, bland annat minskade ångestkänslor och minskade depressiva symtom, vilka båda är kopplade till sömnstörningar. Fysisk aktivitet verkar också stärka den naturliga biologiska rytmen.

Sammantaget så visar forskningen att sömnen påverkas positivt på ett långsiktigt plan vid fysisk aktivitet. Stödet för konditionsträning är starkare. Angående tidpunkt på dygnet finns olika resultat, men för många är alltför sen träning något negativt.